Det New York där Knut Oscar anländer i oktober 1854 med sin fem veckor gamla dotter Charlotta Augusta som enda sällskap är redan en storstad, präglad av immigration. Och den växer snabbt: de närmaste tio åren ska den gå från sexhundratusen till en dryg miljon invånare.
De stora invandringsvågorna har hittills varit tyskar, irländare och svarta som söker sig bort från Sydstaterna. Sedan hungersnöden 1845-49 på lrland har antalet utfattiga torpare och fiskare från landets västkust vällt in i staden, de flesta av dem talar inte engelska utan iriska och är föraktade och hänvisade till New Yorks beryktade slum, Five Points på Lower East Side, som snabbt blir en överbefolkad misär där irländare och svarta trängs ihop.
Husen var snabbt uppslängda på den mark där den igenfyllda avloppstjärnen Collect Pond tidigare legat och här var grunden vattensjuk, instabil och avgav förruttnelsegaser. Det är den del av staden som utgör spelplatsen för Scorseses film Gangs of New York, som i sin tur bygger på journalisten Herbert Asburys berömda reportagebok med samma namn. Asbury skrev den dock på 1920-talet och boken är full av anekdoter och tvivelaktiga uppgifter han plockat upp ryktesvägen. Idag finns betydligt mer solida fakta om stadsdelens historia.
Men det var en svåröverträffad misär som snart blev internationellt ryktbar och fick besök av både Charles Dickens och Fredrika Bremer, vilka förfasades. Här fanns ett stort antal bordeller och en gatuprostitution som sträckte sig långt ned i åldrarna, familjer inträngda under läckande plåttak ute på gatan och särskilda krogar för minderåriga. Och ställen som Kit Burns råtthetsnings-arena som lockade besökare från den finare kvarteren Uptown.
Mitt i Five Points, invid Paradise Square, stod det ökända ”Old Brewery”, ett nedlagt bryggeri som blivit boplats för hundratals hemlösa och som sågs som själva sinnebilden för mänsklig förnedring och utblottelse. Enligt Asbury var det vanligt att offer för rånmord helt enkelt begravdes inne i väggarna; huset var till delar även en lågprisbordell. Redan på 1850-talet köptes det och revs av metodisterna som istället byggde ett hem för före detta prostituerade, där det utfördes ett mycket seriöst reformarbete av metodistpastorn Lewis M Pease. Historikern Tyler Anbinder berättar i sin bok Five Points (2001) om hur Pease främst bedrev en mycket socialt inriktad verksamhet som handlade om att få bort barnprostituerade från gatan, gärna ut på landet, och hur det viktigaste var att lära dem ett yrke och grundläggande hygienregler. Han kom i konflikt med sina första uppdragsgivare som tyckte han ägnade sig alltför lite åt rent andliga ting, fick sluta och öppnade genast en ny yrkesskola för utslagna ungdomar tvärs över gatan.
Det är här romanens Knut Oscar för en tid går vilse. Genom dessa kvarter vandrade också den verklige baptistkolportören George Hatt, småningom Knut Oscars bästa vän i staden, med sin slitna väska full av uppbyggliga häften. Hatt har själv berättat om sitt arbete i Sketches of a Tract Missionary (1852) och det framgår mellan raderna att hans engagemang, precis som Peases, utgick från en indignation över hur människor behandlades och i hög grad handlade om praktiska sätt att hjälpa dem, lika mycket som om att dela ut traktater. Det var en verksamhet Knut Oscar tog med sig hem till Sverige, där han kom att bilda nykterhetsorganisationen ”Hoppets Här” som arbetade på samma sätt på Söder i Stockholm.
Five Points gick skiftande öden till mötes. Nya immigrationsvågor fyllde husen med andra, lika utblottade människor, från andra delar av världen: inte minst Italien och Kina. Idag syns nästan inga spår av misären. Det som finns kvar ligger mellan Chinatown och Little Italy, och präglas av New Yorks myndigt grå domstolsbyggnader, där murar och trappor blivit populära som skateboardramper.
Men tvärs över gatan ligger också den nyligen återupptäckta massgraven för New Yorks slavbefolkning.
No Comments